Ronjastyle

Jag måste bara dela med mig av det finaste jag någonsin varit med om. Igår så bestämde jag och mamma oss för att gå på en seans, det var min kompis som skulle dit och som då anmälde oss också. För ni som inte vet vad en seans är så är det när man samlas en grupp med nyfikna människor och träffar ett medium som tar kontakt med "den andra sidan". Jag var lite velig om jag verkligen trodde på det här eller inte men idag fick jag det förklarat för mig, med rätt medium så är seans verkligt/sant. Vi kom till en kvinna som hade bjudit dit detta medium (som var hennes vän) där vi alla satte oss i ett rum för att se om någon av våra nära, kära eller varför inte en helt okänd människa försöker få kontakt med oss eller har något budskap till oss. Jag pratar nu alltså om andar, spöken, demoner, påhitt, energier eller vad ni nu alla där ute kallar det.

 

För det första så säger kvinnan som är medium att hon inte kommer stå där framme och säga "nu har jag en kvinna här...blablabla...någon som känner igen henne?" nej utan hon ska istället peka på den person vars energi passade med "anden". Men det kunde lika gärna vara någon som satt brevid den människa hon pekade på. Hon pekade iallafall på en kvinna och sa "jag har en tant med mig här, hon är över 80 år gammal och väldigt liten i kroppsbyggnaden. Hon är dessutom inte så lång och var väldigt smal när hon gick bort, det ser jag på hennes beniga händer. Hon var en varm människa och om man hälsade på henne så gick man aldrig därifrån med tom mage, nej, hon skulle föda upp en med glass, kakor, mat osv. Hon har kort grått hår och glasögon och jag tror jag har ett namn här också....Hon heter... ANNA!. Antingen så heter hon så i mellannamn eller så är det förknippat med personen. Den här människan älskar barn och tyckte väldigt mycket om sina barnbarn. Hon älskade även musik och hade alltid radion på i köket". Det är min mormor hon pratar om. Min mormor hette Anna och var precis som hon beskrev, hon älskade sällskap samt att slänga i en mat. Hon sjöng i kör när hon var yngre och lyssnade alltid på rapport på radion. Dock så pekade hon varken på mig eller mamma när hon sa det här utan hon pekade på en för mig helt okänd kvinna. Men kvinnan sa att hon inte kände igen hennes beskrivning av någon hon kände. Men mediumet sa att det kunde vara någon runt omkring kvinnan hon pekade på (vilket var min mamma). Man kan säga att jag grät, ja.

  

Helt plötsligt så pekar mediumet på mig och säger "jag har en man här" (då kommer tårarna) "han är också över 80 år gammal och är kanske omkring 180,185 lång. Han är normalt bygd men har väldigt kraftiga händer. Han var inte riktigt gråhårig men endå så hade han lite grått i sitt hår. Han älskade att arbeta med händerna, helst hemma men han arbetade även med folk omkring sig i en stor lokal. Han är väldigt skämtsam och dessutom så kan han mycket om olika saker. Han älskar att berätta sina historier och han var väldigt intelligent. Han älskar även sport, helst på tv och han älskar också barn." Då frågade hon mig "vet du vem jag pratar om?" "ja, svarar jag. Det är min morfar du pratar om". Nu kommer det finaste av allt, hon säger "jag har en hälsning. Han vill berätta för dig att han älskar dig och att han är stolt. Men han vill även säga att du ska sluta bekymmra dig så mycket över dina betyg och att du kan bli vad som helst endå. Han vill också att du ska ta mer plats i din omgivning och säga ifrån när du behöver det och att du ska våga visa vad du kan. Du ska heller inte jämföra dig med din omgivning för du är bra som du är." Hon säger därefter en helt sjuk grej som hon själv inte ens visste betydde men som är något intärnt mellan mig och min morfar, hon säger "han vill visa sina skor, det är någonting med hans skor som han vill visa dig" Sedan blir hon tyst ett tag och säger för dig själv "okej" sen "nu vill han att du ska blunda och slappna av i hela kroppen för nu går han bakom dig. Han vill krama dig så om du känner ordentligt så känner du antingen att du blir varm eller kall." Jag blev kokhet. Kan ni tänka er vad jag grät? Dessutom så sa hon helt plötsligt "ja jag vet inte varför jag ska säga det här men han visar upp sina skor för dig". Jag ska förklara för er att min morfar var en lång snygg man, han hade svart hår med lite grått i. Han arbetade alltid med små saker hemma eller hjälpte till hos någon annan. Han arbetade även på Strömsbruks bruket (en fabrik). När det var längdskidor på tv eller friidrott så gällde ingenting annat. Han var väldigt omtyckt av alla eftersom att han alltid intresserade folk med sina historier om sitt liv. Det här med skorna är en sak som hände i slutet av hans liv och det var att han var så stolt över sina att han hade köpt nya fina skor också vart han så glad när jag åkte och hämtade dom hemma hos honom och gav dom till honom när han låg på ålderdomshem (han skulle på kalas). Då tyckte ville han väl visa mig då hur tacksam han var och att han hade på sig dom än idag. Nu kommer sakerna om mig själv, jag får betygsångest och stressar alltid upp mig inför prov, jag har stora krav på mig själv om vad jag ska bli när jag blir stor, jag är bra på att sjunga, rita och dansa men jag vågar inte visa det för någon och jag går dagligen runt och jämför mig med andra och tänker varför jag inte är så perfekt som dom är. Är inte det här för bra för att vara sant?

 

Jag fick kontakt alltsåmed de bästa personerna som funnits i mitt liv, jag vet att dom är hos mig även när jag känner mig som ensamast. Dock så drog jag det här ganska kortfattat men ni måste förstå hur det kändes? Hur många glädje tårar det var? Tror hela rummet grät med mig. 

 

 

Tjejen som vad medium har jag aldrig träffat förut men jag ska då träffa henne igen för hon har då gett mig troende för sånt här. Allt hon sa stämde in, iallafall för mig. Jag är så jäkla glad!